|
I JAMTLANN
av Anna Karlsson, Bonäset
(centraljamska)
I Jamtlann, der trivs je som alle bäst
För der går'e lätt te læva
å dagan dom e föjan som n fest.
Om vårn då bjårskan sava
då blomman kom opp å gaukjen gel
å bonn vänn jorla mæ plogja
då kynnan gaul å gjettran skvel
å vill bortt på lauta i skogja.
I buom skull geitmjalka kjeses jamt
å ulla skull kales å spinnes.
Te gjæra liman va knapusamt
å stråmpan å teljan skull binnes
mæn når de lei mot kvälla å timen va sein
då gjekk kauken ut öve lauta
når butausan sto på var senn stein
å lokke heim småfi å nauta.
På myrn de va svettut å hett
å dagaman shlo mæ lia
å rakstra holl eett å raka å brett
imilla tuvom å via.
I laom sav mæ mest som n stokk
fast mya sjångle kring öra
Mæ lure in huvu ti n rokk
de va knafft man då shlapp mæ hör'a.
Om vintren va snöu å kall å lång
så gjekk e no våra te mötes
å spinnrokk å vevstol skull væ i gång
å kreka skull mjalkes å skjötes.
Å tånnbrö skull bakas å korven vål gjortt
å sänghalmen tröskes mæ shlagun
om laurdan skull vitgolve skures fortt
för sææn va're halgj ti stugun.
Översättning:
föjan [faggan] - nästan
skveel - bräka (getens klagande ljud), "va er'e du skveel ti?"
vad är det du jämrar dig, låter illa över [PV Enström,
Marieby]
gaukjen [gukkun] - göken
lauta - trakten, betesmarken
kjeses - ystas
knapusamt [knöpesamt] - senfärdigt göra
teljan - strumpfötterna [Hammerdal]
sjångel - gnälla, pipa (om mygg)
lure - lindade in
shlagun - slaga för tröskning
DU UNDERBARA VATTUDAL
av Anna Karlsson skriven 1960
Du underbara Vattudal
jag ser ditt blåa band
mitt barndomshem
min längtans hem
det ligger vid din strand
Och bortom sjunga skogarna
och fjällen kläds i vitt
mitt bröst vill sprängas
när jag tänker
detta land är MITT
Fast jag dig svek
och färden gick
i vida världen ut
så vill jag vila
i Din jord
när vandringe när slut
Tillbaka
till Nol i gåln
|