 Bonäset 250 år Uppdaterad: |
År 1929 delades Löwenringsgården i Bonäset mellan
barnen. Dottern Linnea f 1893 erhöll tre tolftedelar. Hon var då
gift med
Olof Petter Olsson f 1887 i Öjarn och de bodde på
övervåningen i hennes hem. Där föddes tvillingarna
Karin och Bengta 1923
och även sonen Sven Harry f 1932.
Olof Petter arbetade då i skogen, men han var också byskomakare
och båtbyggare. Linnea hade lärt sig till sömmerska bl.a.
hos
Kristina Olsen i Äspnäs. Hon höll på med det
rätt länge och sydde mest åt byborna, men också
en del till grannbyarna.
Medan familjen ännu bodde kvar i hennes
hem, hade hon också en liten affär med de nödvändigaste
varorna.
När Linnea slutade började Nicke Strömstedt med
affär.
Det blev väl lite trångt i det lilla utrymmet på övervåningen
och Linnea och Olof Petter ville väl ha ett eget hem. Valet föll
då på Lillsveviken,
en vik vid Vattudalen öster om byn.
Namnet härrör från en skogsbrand för länge sedan.
Där fanns bara skog så det blev att börja från grunden.
Karin och Bengta tyckte att platsen låg för långt från
byn - det blev nästan dubbelt så lång väg till skolan
i Äspnäs. Så började bygget.
Först en liten
stuga alldeles invid sjön, för att ha någonstans att rasta
och förvara verktyg under bygget. Den står ännu kvar.
Sedan byggdes boningshuset med hjälp av Johan Johansson från
Öhn. År 1935 var det färdigt att flytta in.
Därefter
byggdes ladugård, bryggstuga och ett redskapshus.
Så skulle det odlas. Det var ett drygt arbete att med bara stubbbrytare
dra upp stubbar och stora stenar. En myr vid Buflotjärn odlades också
upp.
Från 1940-talets början hade Linnea hand om telefonväxeln
i byn i många år tills det blev automatiserat. Tidigare fanns
bara en telefon hos Nickes.
Olof Petter var ofta borta på arbete.
Han satte upp en koja och ett stall på det egna skiftet på
Skarvhöjden och där bodde han under veckorna,
när han avverkade
där. Några egna fäbodar hade de inte, utan Linneas syster
hade under somrarna korna i Löwenringsbuan.
Några år
på 40-talet hyrde Olof Petter ut ett rum på övervåningen
till Oscar Mattesson, en bror till rektor Mattesson i Strömsund.
Olof Petter och Linneas barn tog hennes flicknamn, Löwenring, så
att namnet skulle finnas kvar. 1948 fick de sitt första barnbarn.
Då föddes Iris Linnea, dotter till Karin Löwenring och
Lasse Andersson, som något år innan köpt tegelbruket
i Bråken.
Bengta gifte sig 1957 med Göte Scherdin, då
skriven i Bredgård, och de fick 1959 sonen Bengt Olof Gunnar. När
han var 4 år flyttade de till Hammerdal.
Harry gifte sig med Nancy Margareta Eriksson f 1938. De har två
söner: Sven Erik f 1965 och Olov Göran f 1976.
Landsväg blev det till gården 1961 och sedan gick postbussen
dagliga turer i 10 år. Därefter har Harry skött kompletteringstrafiken
till Renån.
Då Olof Petter avled 1969 övertogs gården av barnen,
som några år ägde den tillsammans. Nu är det Harry
som äger gården. Linnea dog 1977
och sen flyttade Harry och
Nancy, som tidigare bott på övervåningen, ner och de
har sen renoverat och byggt på lite. 1984 avvecklades jordbruket,
som det sista i byn. Nu är marken utarrenderad.
Familjen har satt upp ett fritidshus i Praskviken längre uppefter
sjön.
1975 lät Karin uppföra ett eget hus på gården. Dottern
Iris bor i Strömsund med sin familj, maken Curt Bardosson och sönerna
Henrik och Martin,
men också de vistas i Lillsveviken en hel del.
Curt har där f.d. bogserbåten Gäddede som han pysslar
med.
Karin Löwenring