Bonäset eller "Bunäse'" son vi säger på jämska grundades alltså år 1758 av Olof Olofsson från Öhn som tillsammans med sin maka
Elin från Äspnäs som var född Göransdotter blev byns första nybyggare. Dom byggde upp den gård som sedermera kom att kallas "Noligården".
Olofsson och hans maka hade troligen mycket hårda dagsverken innan dom kunde bärga första skörden, då marken var stenig och det var en oländig terräng.
För att få nytta av säden så satte Olofsson upp en kvarn vid "Buflobäcken" där han också byggde en damm för att driva kvarnen.
Kvarnen brukades troligen i 150 år innan den revs och flyttades till en ny gård som kallades "Söat" där kvarnhuset användes som smedja.
Byn Äspnäs ligger mitt emot Bonäset på andra sidan Vattudalen som där har en bredd på nästan en kilometer.
Äspnäs är en by som är betydligt äldre än Bonäset och om vi tittar tillbaka till 1600 och början på 1700-talet så har det visat sig att bönderna i
Äspnäs hade sina fäbodar på denna sidan av sjön och därav kom ju namnet Bonäset.
Som bevis på att detta är riktigt finns fortfarande två stycken lador kvar på den gård som kallas "Vallen".
Dessa lador användes troligen för den lilla höskörd som bärgades under sommaren då man hade djuren där.
En grund till en fäbodstuga hittades också på den backe där huvudbyggnaden står i dag. För att Äspnäsets bönder nu skulle kunna ha sina djur i
fäbodarna måste dom ju frakta dom över sjön på något sätt. Då byggde man en flotte av timmerstockar, som sattes samman på det då tidsenliga sättet.
Sedan lastades djuren och man seglade eller rodde över.
För att få den kortaste sträckan över så gick man iland på det närmaste näset, som fick namnet "Flötenäset".'
I många år användes detta sätt tills ett år då olyckan var framme.
Det var en försommardag då man skulle till fäbodarna, djuren lastades och vädret var fint, men någon av bönderna ville att dom skulle vänta till nästa dag,
för det skulle bli oväder sa han. Men det ville inte dom andra tro för solen sken och vädret var hur vackert som helst. Eftersom det var lastat och klart så åkte dom iväg.
Som vi förstår så gick det ju sakta när man skulle ro en stor flotte med djur. Efter att man kommit an bit ut på sjön så började det blåsa en aning,
men på en så stor sjö som Vattudalen så blåser det rätt ofta, så man fortsatte.
Men då dom var mitt ute på sjön bröt stormen lös på riktigt och då lyckades man inte bemästra flotten.
Så storm och vågor bröt sönder flotten och därmed var olyckan och tragedin ett faktum. Djuren drunknade och därmed var fäbodtiden slut på den sidan dit
Äspnäsbönderna for för att kunna utnyttja betet. Man vågade inte riskera att detta skulle hända fler gånger.

1958 ordnades 200-års jubileum för byns grundande. Då gjordes en minnessten där kvarnstenarna från Olofssons kvarn användes.
Dessa kvarnstenar hade tillvaratagits av Mattias Forsberg och Anders Ersa. Mattias var född 1888 och Anders Ersa var född 1866.
Denna minnessten är rest på den första gården som byggdes i byn. På stenen finnes även en kopparplatta med namn på den första familjen
samt födelse och dödsdatum och även de årtal då byn fick telefon och elljus.

Bonäset fick telefon 1921.
Väg 1935.
Elström 1947.
Väg genom byn 1961.
Väglyse 1984.
Postbussen gjorde sin sista tur hit till byn i augusti 1971.

1984 var det 14 personer här i byn, som jämförelse var det 1955 43 personer här, och alla levde på jord och skogsbruk.
Då stod det inga ladugårdar och stallar tomma, nu finns det inga djur kvar här, den 3/10 1984 hämtade slakteribilen dom sista korna.

Det är med vemod man ser hur allting förändras i vår vackra by. Jordbruken läggs ner, ungdomarna söker sig arbete på annat håll och flyttar.

Tillbaka till första sidan

© 2007, Bonäset
Webmaster: Roger Isaksson