 Bonäset 250 år Uppdaterad: |
Anders Olofssons hemman, "Utat", delades mellan sönerna
Erik, Mårten och Sven. Erik, som fick halva hemmanet, fick bo kvar
på hemgården,
medan Mårten och Sven fick bygga nytt "väst på Bränn".
Utflyttningarna dit skedde troligtvis mellan 1855 och 1860.
Mårten Andersson f. 1819 tog upp det hemman som ligger längst
västerut på Bonäse. Han gifte sig 1856 med Anna Jönsdotter
f. 1833 i Äspnäs.
De fick tre barn: - Bengta f. 1857, dog när hon var endast 19 år.
Dödsorsak: morbus Brigthi. - Jöns f. 1860, dog när han
var 2 år.
Dödsorsak: åt av misstag krom. - Jöns f. 1863
Mårten var känd som en skicklig hantverkare. Han var urmakare,
silver-och låssmed. Dessutom lagade han bössor och gjorde knivar
och allt annat smide på beställning.
Allt arbete utfördes med stor skicklighet. Mårten dog 1903
och hustrun Anna dog 1910.
Sonen Jöns ärvde hemmanet. Han uppförde åren 1900-1907
ett nytt boningshus, en ny ladugård och en källare med ett
härbärge ovanpå.
På gården fanns också en såg, som brukades ända
in på 30-talet. Gården låg på den tiden "centralt"
till, eftersom folk från byarna västerut
passerade över gårdsplanen, när de gick ner till ångbåtsbryggan.
Jöns Mårtensson hade också en egen båt - en ruffad
båt med inombordsmotor
och han tog på sig att skjutsa folk bl.a. till Strömsund. Han
byggde ett hus i Strömsund också, som han från början
hyrde ut, men som han senare sålde.
Jöns gifte sig aldrig, utan brukade gården med hjälp av
en hushållerska; Karin Persson. Hon var från Tullingsås
och var född 1851.
Till Bonäset kom hon första gången 1879 och sedan tjänade
hon, med några korta avbrott, på gården tills hon dog
1931 - alltså i drygt 50 år.
I många år hade Jöns Mårtensson arrendatorer på
gården. De fick då bruka den del av gården, som inte
jöns behövde för sina kreatur
(1929 hade han två kor; Freja och Fagerkinn).
De som arrenderade fick bo i bryggstugan. Följande familjer arrenderade
gården (årtalen är något osäkra)
Nicke Strömstedt m. fam. bodde här några år i slutet
av 1900-talets första decennium innan de köpte gården
"Opp i stöuge".
Den andre arrendatorn var Ola Wik som flyttade hit från Allvattnet.
Han var gift med Anna Forsberg och de hade barnen Stina, Nils, Bengta
och Olle.
De flyttade till Torvalla 1922.
1923-1929 var Erik och Sara Jonsson från Kärrnäset arrendatorer
på gården.
1929-1937 bodde Nils och Sara Göransson här. De kom flyttande
från Renån tillsammans med sina barn Anna f. 1914, Sara f.
1915, Gertrud f. 1922,
Nils Erik f. 1925 och Pelle f. 1928. Sara minns att hon gick före
med de fem korna när de flyttade. Anna var redan piga på gården.
När den övriga familjen kom med häst och vagn, satt Pelle
som var 9 månader i vaggan uppe på lasset.
Liksom sina föregångare bodde de från början i bryggstugan,
men sedan Karin Persson hade dött flyttade de in i storstugan och
Jöns Mårtensson flyttade till övervåningen.
Nils och Sara och de yngre barnen flyttade till Hallviken 1937 och arrendet
övertogs av dottern Sara och hennes make Ville Eriksson.
Jöns Mårtensson byggde 1902 ett dagsverkstorp på den
s.k. mjalaråka en bit söder om gården. Här bodde
två familjer i drygt 30 år. De två familjerna som delade
den lilla stugan var bröderna Nils och Gustaf Eriksson från
Vedjeön och deras familjer.
Gustaf Eriksson (1876-1950) var sedan 1901 gift med Brita Persdotter (1882-1965)
från Henningskälen. De hade som nygifta bott på Trönebacken
i Ström,
där dottern Anna var född 1901. Aret därpå kom de
till Mjalaråka och här föddes ytterligare tre barn; Ada
f. 1910, Erik f. 1915 och Herbert f. 1925.
De bodde i det högra rummet i stugan till 1938, då de flyttade
upp till bryggstugan. Erik Gustafsson var den siste i familjen som flyttade
från Bonäset.
Han flyttade till Häggenås 1972.
Nils Eriksson (1878-1963) gifte sig 1903 med Maria Vilhelmsdotter (18791941)
från Älghallen. De bodde den första tiden i "fjöset",
som då var nybyggt.
Sedan bodde de en tid i gammelstugan på gården, där dottern
Berta föddes 1904. De flyttade sedan till Mjalaråka, dör
de bodde i den vänstra halvan.
Nils och Maria hade ett par kor och fick bruka marken kring stugan. De
fick ytterligare två barn; Ville f. 1906 och Märta f. 1911.
Hela familjen flyttade till storstugan 1937, då Ville och Sara gifte
sig och övertog arrendet.
Förutom att familjerna utförde dagsverken åt Jöns
Mårtensson, tog de på sig andra jobb de kunde få. Karlarna
arbetade i skogen och var duktiga "hagastängare",
kvinnorna hjälpte till med bakning o.s.v.
1938 dog Jöns Mårtensson och eftersom han inte hade några
arvingar, tillföll hans ägodelar allmänna arvsfonden. Han
hade pratat om att testamentera eller göra
avstyckningar till gårdens trotjänare, men det hade tydligen
aldrig blivit av. I stället såldes allt på auktion (en
del av skogen hade tidigare sålts till Svanö).
Hemmanet köptes av Albert Karlsson i Häggenås och Nils
Sahlin i Sikås. Ville och Sara fick dock bo kvar som deras arrendatorer.
De fick barnen; Nancy f. 1938, Kerstin f. 1941, Gunhild f. 1943, Karin
f. 1947 och tvillingarna Lars-Göran och Nils-Erik 1953. Familjen
brukade gården till 1975,
då de sålde sina kor. Ville och Sara brukade gården
i alla år som om det hade varit deras egen. De renoverade också
lite eftersom, bl.a. drogs vatten och avlopp in 1957.
Ville m.fam. var inte ensamma på gården, utan hade i många
år folk boende på övervåningen. 1945 flyttade Karl
Johan Edelsvärd dit från Toppen tillsammans med familjen,
hustrun
Ingeborg f. Forsberg och sonen Birger. Sonen Tore föddes 1946. Familjen
bodde på Bonäset till 1955 då de flyttade till Fyrås.
1955 flyttade
Villes syster Berta Oden hem, sedan hon hade blivit änka.
Hon hade tidigare bott i Genvalla och bodde på Bonäset till
1962, då hon flyttade till Strömsund.
I slutet av 50-talet sålde Nils Sahlin sin andel av gården
till Albert Karlsson. Denne har sedan överlåtit gården
till sin son Anders Karlsson.
Han renoverade torpstugan på Mjalaråka
och brukar bo där ibland på somrarna.
I övrigt står gården öde, sedan Ville och Sara flyttade
in till Strömsund 1979. Jorden brukades sedan under några år
av Bertil och Margit Lundqvist i Norra Kärrnäset.
Man kan bara
hoppas att gården kommer att få sin renässans, för
det verkar rätt tragiskt att en så stor gård med det
fina läge den har,
skall stå tom - annat var det när seklet
var ungt och det bodde folk i alla tre boningshusen på gården.
Tack Sara för att du med ditt goda minne har hjälpt mig med detta./Mats Göransson