 
Bonäset 250 år Uppdaterad: |
Från första gården i Bonäset utflyttade näst
äldsta sonen Göran Olofsson f. 1766 d. 1821 och hans hustru
Gunilla Andersdotter f. 1780
från Hillsand, till gården "
Opp i Stöge " (Upp i stugan). Dom gifte sig 1802. Deras barn:
Elin f. 1803 (Bunäs-Elin) ogift,
Anders f. 1805 död 1866 i smittkoppor,
snickare och sadelmakare, gift 1836 med Brita Jönsdotter f. 1808
d. 1837,
Kerstin f. 1808 g. på äldre dagar med Mikael Svensson
i Gärdviken, Maria f. 1811 d. 1901, Gunhild f. 1814 og.
Göran
f. 1816 d. 1831 genom drunkning, Brita f. 1819 d. 1819, Anna-Brita f.
1820 g.m. Per Nilsson i Klövsand.
Bunäs-Elin var en duktig hemslöjdskvinna, tillika ovanligt manhaftig
och kraftig arbetsmänniska.
Gården övertogs av mågen Anders Nilsson Löf f. 1812
d. 1895 från Äspnäs och hans hustru Maria Göransdotter
f. 1811.
Dom gifte sig 1841. Deras barn: Nils f. 1842 d. 1878, Anders
f. 1844 d. 1899, Göran f. 1846, Gunilla f. 1849 gift i Fågelberget
i Frostviken, Sven f. 1851.
Bröderna Nils och Anders Andersson fick hälften var av hemmanet.
Nils var bönpräst och gift 1872 med Anna Ersdotter f. 1848.
Deras barn: Maria Lucia f. 1872, Erik Olof f. 1874, Anna Kajsa f. 1877.
Anna och hennes tre barn emigrerade till USA. efter Nils död.
Anders Andersson f. 1844 d. 1899 bönpräst, gifte sig 1872 med
Ingeborg Svensdotter Löf f. 1848 d. 1923 från Öjarn.
Deras
Barn: Anders Erik f. 1873 blind, Sven Georg f. 1875, Maria Gunilla f.
1877 d. 1896, Ingeborg f. 1880,
Anna Karolina f. 1883 gift med färjmannen
Nils Glantz Hammerdal, Karin f. 1885 gift med Erik Jonsson Yxskaftkälen,
Nils Emanuel f. 1888 kopparslagare i Backe, Brita Lydia f. 1890, Jonas
Adolf f. 1893, Bernhard Johannes f. 1895 plåtslagare.
Efter Nils Anderssons död såldes hemmanet på auktion
år 1879 till svågern Henrik Ersson f. 1854 från Risnäset
i Äspnäs gift 1879
med Anna Svensdotter f. 1851 d. 1927 från
Öjarn.
Deras barn: Lucia f. 1880 gift med Mårten Jonsson Åsen Hammerdal,Ingeborg
f. 1881, Erik f. 1883, Anna f. 1885 gift med Elias Jonsson Åsen
Hammerdal.
Omkring år 1890 skulle Henrik Ersson hans broder och Lövenring
från Bonäset frakta sina hästar till Ö-Bränna
på sommarbete då en förfärlig olycka skedde.
När
dom kom till Renåströmmen och hästen skulle över
så ramlade Henrik av och slog sig och drunknade.
Anna Svensdotter flyttade tillbaka till Öjarn när hon blev änka.
Henrik Ersson och Anders Andersson hade år 1883 sålt till
Graningeverken och
Anders A. arrenderade därefter inägorna till 1899. Efter honom
arrenderade Nils Fredrik Forsberg från Renån hemmanet.
År 1909 sålde bolaget inägorna till Nils Johan Strömstedt
f. 1874 d. 1943 från öjarn -gift första gången med
Lisa Jönsdotter f. 1877 d. 1921 från Åtgärden i
Äspnäs.
Deras barn: Märta f. 1901 d. 1920, Per Erik f. 1910.
Gift andra gången med Gunilla Andree f. 1896 från Öjarn.
Deras barn: Märta f. 1928.
Per-Erik Strömstedt gift med Betty f. 1909 övertog hemmanet
1921 när modern dog.
Deras barn: Egon f. 1947, Åke f. 1950.
Rätta stugan som Per och Betty bodde i var uppsatt 1911, byggmästare
var Anders Wikander från Äspnäs och Zakris Zakrisson från
Kronkilen.
Brunn grävdes 1912 av Selin och Henrik Svedberg d.y. Källare
1924 av Erik Petter Strandberg. Ladugård 1925 murningen gjordes
av
Erik Petter Strandberg och trävirke stod A. Wikander m. söner
för. Fick sedan första pris för byggnation av ladugårdar
av Hushållningssällskapet.
Uthus byggdes av Wikander 1931. Till fastigheten hör brygga som byamännen
i Renån och Bonäset byggde tillsammans.
Skola har hållits på gården 1918-1920, halva tiden i
Bonäset och andra halvan i Vedjeön. Ingeborg Ottosson från
Dalarna höll skola
dom första två åren därefter
en manlig lärare som hette Lindberg.
Per-Erik drev också rävfarm mellan 1931-1955. Omkring 20 avelshonor
hade han mot slutet. Johan Olofsson i Kärrnäset och Per köpte
den första Platina
som fanns här på trakten. Per hade
även silverrävar i sin farm. På 1930-talet så gav
en rävkull lika mycket pengar som en skogshuggare tjänade på
en hel vinter.
Annars var det skogen som man arbetade med på gården. Per-Eriks
far Nicke hade 4-5 hästar och gjorde avverkningar åt Graninge
i minst 20 års tid.
Per-Erik brukade ha 2-3 hästar och fortsatte
alltså i faderns fotspår. Per-Erik har berättat om hur
dom många gånger fick lämna hästarna ute på
sjön när
det var svagis på våren, för att gå
till byn och hämta hjälp.
Han brukade då slänga skaklarna över huvudet på
hästen och sätta fast kördonen igen innan han gick efter
hjälpen. Sedan när hästen kände att han fick hjälp
så brukade han själv hjälpa till med att komma upp ur
vaken.
En gång när Per och hans far var uppe i Kattnäsvågen
där dom hade avverkning åt Graninge på gång så
gick Per före med en yxa och provade isen.
När dom kom upp till
Skärbolandet så gick berget ner i sjön på ett ställe
och där hade det bildats sprickor i isen. Hästen som var ung
och kvick började
springa och Per hann inte undan utan hästen
sprang förbi och kom ut på svag is. Det klafsade och gick igenom
ibland, för att nästa stund hålla en bit,
till slut fick
han i alla fall fäste och Nicke kunde köra iland. Omkring tio
mjölkkrukor ramlade av under den färden och sjönk till
botten.
Dom hade med sig proviant åt timmerkörarna, för
på gården fanns det även affär mellan 1930-1955.
Dagen efter så gick Per tillbaka och fiskade upp krukorna och en
del av dom hade det blivit som vacum i och all mjölken var kvar,
inte en vattendroppe hade det kommit in.
Gården ägs i dag av sonen Åke som bor kvar, men Egon
med sin familj bor i Strömsund.